Andas

Andas i mitt allt sämre mående. En osynlig vägg förvrider glädjeämnena så att jag knappt känner, eller uppfattar dem. Andas i hösten. Hösten då träden tappar sina löv precis som jag tappar mina vingar. Andas i hösten där en del natur dör, liksom en del av mig. Andas i höstens mörker och i mitt eget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s