Andas i mitt allt sämre mående. En osynlig vägg förvrider glädjeämnena så att jag knappt känner, eller uppfattar dem. Andas i hösten. Hösten då träden tappar sina löv precis som jag tappar mina vingar. Andas i hösten där en del natur dör, liksom en del av mig. Andas i höstens mörker och i mitt eget.
