Växer

Ja det gör jag. På insidan. Större. Starkare. Bättre. Gladare.

Så jävla skönt att ha kommit hit. Kommer ju alltid få och vilja jobba med mig själv och mitt mående. Dels pga min sjukdom och dels för att jag vill utvecklas som människa. Jag vill växa. Det kommer ju alltid att vara ups and downs men idag, just nu är jag iallafall på en plattform där jag står stadigt. Idag. Jag är smärtsamt medveten om att det hastigt kan ändras.

Jag pratade med min moster idag. Och vi pratade om min mormor. Och om hur hon tyckte det var pest att leva speciellt de sista åren. Jag tänkte på mig och reflekterade över att jag har levt nästan 40 år av mitt liv. Jag har levt isch hälften av livet. Och min moster sa ja men du kanske har 40 år kvar att leva. Och hade hon sagt det för några år sen hade jag fått sån ångest och fått lite panik och känt att det orkar inte jag.

Idag känns det helt okej. Känner ingen ångest över det. Känner ingen panik. Klurar lite bara… fattas ju ett par större pusselbitar i mitt liv. Men jag kan ha ett bra liv utan dem. Känner en viss trygghet i mig själv. Och att jag absolut kommer kunna leva dessa år. Leva detta liv. Leva! Inte bara vara vid liv.

Jag har ju upplevt nått väldigt fint, vackert och väldigt stort. Så stort att det för mig inte spelade nån roll om jag klarade mig till nästa dag. Fast när jag var i det ville jag ju såklart inte missa resten av resan. Nu blev det ju så att resan fick ett slut. Och jag fick lära mig leva efter de nya förutsättningarna. Inte utan känslor såklart. Arg, besviken, ledsen, lurad. Min själ som hittat sin bästis och blev själv igen blev lite vingklippt.

”För du har hittat någon som får dig att bli hemlighetsfull
Det kommer inte vara lätt att vara glad för din skull
Du har hittat någon som kan få ditt hjärta omkull
Det kommer inte vara lätt att vara glad för din skull” ~ Norlie & KKV