Allt för många människor blir kvar i sitt mörker, för att vi inte pratar om vårt. ~ Josefine Sidbäck
Jag älskar det citatet. Jag tror på det. I den psykiska ohälsan.
För övrigt har jag Covid nu. Nu mår jag inte så dåligt. Lite snuvig och hostig. Men de två första dygnen var jag skapligt sänkt. Idag blev jag typ hypad efter att inatt sovit 12 timmar. Så jag tog tag i disken som var ett berg. Har nån skål och en plåt kvar som står i blöt. När jag diskar har jag alltid lurarna på mig och lyssnar på massa bra musik 🎶 Så även idag. Dansade till och med runt i köket 😊 Sen har jag pratat med olika människor i telefon idag. Och klurat på födelsedagar och presenter. Min syster, mamma, svåger och min fru fyller år nu från 28 februari-17 mars. Sen har jag även pratat med Weronica. Min moster pratade jag med i en timme. Sen pratade jag med Micke i 2,5 timmar 😱 Alla djupa fina samtal. Allt från skönhetsideal och försöka vara nöjd med sin kropp till barnlängtan. Jag älskar ju barn. Jag har inga egna. Samtidigt har jag 100 barn på jobbet. De väger upp. Och med stressen som är idag och jag vet hur föräldrar sliter för att få ihop det så känns det även skönt att inte ha några. Och dessutom ska frugan och jag adoptera våra barnbarn 😅😅



