trööött.nu

Jag slängde mig precis i soffan. Micke är också här. Jag körde på som en duracellkanin på jobbet idag. Fick nått klagomål på omvägar. Vart stött men tog tag i det som det klagades om. Han dock med lite annat också. Som att städa stora entrén med skurmaskin, städade gympan omklädningsrummen, killarnas dusch, städade och veckostädade fritids. Och lite annat lullull som några toaletter mm. Och detta han jag faktiskt mellan frukost och elevernas lunch. Måste ändå säga bra jobbat! Till mig själv. För jag tycker jag gör ett bra jobb många gånger. Pga att det varit milt och regnigt och fuktigt så har det dragits in sand, lera och löv. I mängder. Och under typ två månaders tid. Jag har hållit undan efter bästa förmåga. Men det var det ingen som såg.

Ursäkta var bara tvungen att spy. Annars rullar väl allt på. Eller nja min bil blev alldeles hopknölad när jag körde på ett rådjur. Suck! Men men har ju en av pappas bilar att kajka runt i så länge.

Har hunnit med att prova en del viner med frugan. Hon har ju börjat jobba på systemet så. Senast vi provade var i helgen och vinet funka 😉

Sen också helgen som gick bakade frugan och jag vörtbröd. Det ska va till ett julbord med släkt och vänner.

Rutig idag!

Micke och jag 😊

Frugan och jag!

Vakuum

Heej! Idag är en sån här dag. Jag känner mig som en bit ifrån mig själv. Försöker hitta tillbaka. Där jag är i mig. Men det känns som jag är inne i en ostkupa med vakuum. Och mitt jag står precis utanför.

Inte där hon vill va…

Hängslen och livrem

Ser alltid till att jag har både och. För om det ena skiter sig så har jag något annat som fångar upp. Har ju också, allt som oftast, i huvet typ 73 scenarion på en situations eventuella vändningar. Typ katastroftänk liksom. Och kontrollbehov har jag ju. Stackars mina ex 😂 Sprang liksom både före och efter dem i tvättstugan tex ha ha.

Japp sån är jag 😉

Jag ska ut på en resa…

… Kommer jag fram kommer allting att se och kännas annorlunda. Helt plötsligt kommer jag se hur vackert landskapet är.

Vinden är frisk och skön. Inte kylig. Regnet är fint att se på.

Åskan känns mysig. Jag har modet att se stormen i ögat. Snön gnistrar ikapp med mig. Och alla dagar solen skiner hamnar jag i som en annan dimension.

Jag kommer även att se att det skimrar om alla människor jag möter. Alla är intressanta. Även de jag inte orkar med.

Jag är fantastisk. Jag är så jäkla vacker på insidan. Och på utsidan.

Jag kan en massa saker. Jag är bra som jag är. Och jag är bra på mycket av det jag gör. Och jag kan bli lite bättre. Men jag tänker inte på allt detta. Det bara finns där.

Allt är bättre än bra. Så bra så att jag känner det i hela mitt väsen.

Att det gör inget om jag inte klarar mig till nästa dag. För att bara få vara med om början av den här resan har gjort hela mitt liv.

Men samtidigt vill jag ju för allt i världen inte missa resten av resan.